Klausfobi
Kategori: Silverstallet
Läste nyss ett intressant inlägg ang. klausfobi om hästar och ett litet ljus gick upp för mig. Jag tror Leunora har det.
Jag har många gånger funderat över då man går in/ut från stallet varför hon river upp huvudet. De andra i stallet kan lätt ha tyglarna runt halsen och leda ut på det viset, jag måste ha tyglarna helt över hennes huvud så att det inte finns någon som >tränger in< henne.
Vi i stallet är smålata. Vi tar in/ut två hästar i gången, en i varje hand. Leunora är väldigt känslig för även detta. Den andra hästen måste gå först ut och hon måste få fundera en extra gång själv, då går det utan problem.
På vägen in står hon så kart på utsidan och drar huvudet upp och brummar sina konstiga ljud och på insidan gör hon likadant då vi är på väg ut. Det spelar ingen roll om det är träns eller grimma- tyglarna/ grimskaftet måste hänga löst att hon har utrymme att fundera själv innan hon gör.
Vi hade samma problem vid lastningen. Stegra, huvve högt upp och halvt panikslagen, okej, snäppet värre. Tack och lov löste vi det problemet relativt snabbt- på samma sätt, håll grimskaftet helt löst och vänta ut henne. Innan fick vi vänta ett bra tag och övertala med en lätt dutt med longeringslina bakom. De senaste 4 månaderna har hon gått in utan att ens fundera på 3 bleka sekunder.
Ut ur transporten har vi dock stora problem ännu. Tidigare stod hon på vänster sida (chaufförsidan) men då hon backar ut vänder hon alltid till vänster= stiger snett från rampen. Såklart böt vi sida. Spelar dock ingen roll hur vi än försöker så panikbackar hon ut ur transporten. Första stegen går bra men då det börjar luta ner får hon panik. Känns som att jag provat allt.
Backar ut henne helt vanligt.
Backar 3 steg, stannar, backar 2 steg men då springer hon redan iväg och lyssnar inte på mej då jag ber henne stanna igen. Att dra i grimskaftet gör saken 10 gånger värre.
Hon står jättesnällt trots rampen öppnas och bommen tas bort där bak men som sagt, är då det börjar luta neråt.
Att gå in i ridhus har hon dock inga större problem med. Vi har varit i ridhus tillsammans kanske 5 gånger. En gång i ridhuset hon gick som ridskolehäst ett kort tag- där var värst! Jävlar vilken kanon! Läskigt att gå in läskig sol som lös, läskigt folk och då var det de största ridhuset hon varit i på Åland! Vet inte om det seglade sig dåliga minnen eller nåt men det fungerade inte alls.
Problemlösningarna fortsätter men nu kan jag ha en eventuell aning om varför hon rycker upp huvudet och panikar.

Det farliga ridhuset med dess sol. Mossan och Engla på bild. Englas pappa som tagit bilden!