Att glömma bort sitt riktiga liv med hästar
Kategori: Stusnäs stallet
Under skrämmande många år (1-2år) har jag totalt glömt bort allting. Jag sålde Dreki, inga pengar, ingen tid och absolut inget intresse. Jag har alltid varit lite hmm, tja. Men jag måste ekänna att jag totalt glömde bort mitt gamla jag, jag hade alltid roligt i stallet, även fast jag var ensam. Hästarna var mina andetag, min livslåga. Jag hade aldrig klarat av min tunga högstadietid utan hästarn, speciellt inte Dreki. I högstadiet var jag jämt i stallet, skolan slutade och jag cyklade med racer fart ner till stallet tills mamma ringde på kvällen. Jag städade, red 3-4 hästar/dag, jag kunde bara ligga i gräset och titta på dem hur fina de var, jag nköt av allt. Plötsligt började jag yrkesskolan, bodde på skolans internat 5 dagar/vecka, hade pojkvän och enmassa andra saker som jag ville göra. Jag glömde bort hästarna.
Trots att jag gick hästskötarutbildning och umgicks med hästar 7h/dag, 5 dagar i veckan så glömde jag bort allting, det började bli för mycket, hästarna på skolan var hästar för utbildningen, med dem handskades man helt annorlunda med. Då det blev veckoslut umgicks jag alltid med min pojkvän, inte som förut, bodde i stallet 24h. Allting rusade förbi, plötsligt var jag inte alls i eget stall mer. Dreki blev stående.
Plötsligt började jag i en skola längre bort, en timmes körtid bort, jag skaffade min hund Hausti, plötsligt flyttade alla hästarna, även Dreki men han var endå min men stallet han flyttade till var inte riktigt i min smak, jag gillade mitt "hemma stall". Intresset sjönk ytterligare, plötsligt flyttade jag även själv bort, närmare skolan. Då jag insåg att tiden och pengarna inte räckte till sålde jag honom. Jag visste att intresset hade svalnat men inte så mycket som det faktiskt hade gjort som jag inser nu. Dreki var borta, jag mådde dåligt fast jag visste att han hade det bättre hos andra. Månaderna gick, jag visste själv hur dålig hästägare jag blev de sista 2åren. Det var bättre såhär. Chansen kom, Dreki köptes hem igen men endå visste jag att jag har varken tid eller pengar. Hästintresset som hade funnits för fler år sen var fortfarande borta, det var bara Dreki jag ville ha, min lilla guldklimp. Han stod flera månader, jag sökte någon som ville ta hand om honom, jag hade inte så överdrivet kul över att rida. Visst, det var helt roligt men inte så som det en gång hade vrit, att rida ensam var kul, inte mer, att rida med vänner var... Bättre.
Plötsligt hände det något, för 3 dagar sen var jag och min kompis ner till stallet, plötsligt kom det ett ryck av att städa upp den bläiga hagen på hö och mocka rent, att faktiskt få fiilis att lägga ner tid på att städa hagen i fler timmar var så roligt! Vi härjade med traktorn, hästarna var ute lösa och åt gräs på gården, solen sken, det var varmt och skönt. Allt var perfekt!. Vi tog en lång ridtur med fler ordentliga race i, hästarna var på topp humör!
Då jag kom hem var jag über glad! Precis som det ska vara! Allt var så kul att ha häst igen, de "tråkiga" vardagliga sysslorna blev roliga igen!
Idag var vi igen ner till stallet, "jagade häst" då Aski inte ville in i hagen igen utan stod hellre ute och åt, jag fick handhästa igen, Dreki hade nå ryck i kroppen och tyckte det var roligare att sticka iväg och jävlas, galopperat på gräs med handhäst (vet inte varför, men ääälskar att galoppera på gräs, haha!), red in till byn och tog en glass med hästarna, Dreki fick ta sin första simtur idag.
Och oj så det är härligt att ha häst säger jag då bara! Nu kan jag inte annat än skratta åt mej själv över att jag faktiskt glömde bort hur kul det är, hur mycket hästarna faktiskt betyder för mej, allihop! Äntligen kan jag njuta av att ha häst igen och inte morra över att pengarna flyger iväg, nu minns jag att de går till ett guldvärt ändamål!
Glass paus, Ögn står och surar och Dreki är i full fart att tigga glass! Glass var inte så populärt åt ögn men Dreki... Älskar det!
